Söndag 31 Maj 01.36
2009-05-31 @ 01:57:42
Every day is build on your past.
Sitter och tänker lite på allt det som jag varit med om i mitt liv. Även om det är en ganska lång historia, 14 år, 2 månader och 2 dagar om man ska vara noga, så kommer jag ihåg det mesta utav den. Inte i detalj men i grova tag. Jag har varit med om ganska så mycket som kan klassas som skit men även mycket bra. Vissa grejer som kan klassas som skit är till exempel att jag aldrig haft en riktig familj. Inte ens när jag var liten. Och att jag gjort många val som jag inte borde ha gjort under som senaste två åren. Val som ändrade mig som person väldigt mycket. Men sen finns ju även alla bra grejer. Alla underbara människor som trädit in i mitt liv med tiden som jag lärt mig älska och blivit älskad av. Vissa av dom har tyvärr spårlöst raderats ut ur mitt liv men det är väl helt enkelt något jag får leva med.
Såg dig idag förresten. Eller jag tror det var du. Alla minnen vi delar får mig att både vilja skratta och gråta. Skrata för att det var så extremt underbara stunder vi hade och gråta för att du inte längre finns hos mig. Jag tror det var i 5;an som vi började umgås till och börja med men först i 6;an som vi vart riktigt bra kompisar. Sen när vi började 7;an så var saker och ting precis som vanligt men efter ett tag så började vi glida isär. Jag tror det var på grund utav Honom men jag vet inte. Det fanns säkert fler anledningar bara att du aldrig berättat för mig. Jag saknar dig faktiskt något enormt men jag har lärt mig leva utan dig även om det tog ett tag. Du var nog den enda vän som jag faktiskt någonsin älskat. Fast jag tror bara jag sagt det till dig en gång. Har förresten bara sagt dom orden till 2 personer i hela mitt liv. Har inte ens sagt det till mamma och pappa eller mormor och morfor eller någonting sånt vad jag kan komma på. Vill inte säga det i onödan. Det är 3 ord som enligt mig inte ska annvändas mer än nödvändigt. Man vill ju inte slita ut dom. Men jag kan fortfarande säga det om mena det. Jag älskar dig!
/Annah
Sitter och tänker lite på allt det som jag varit med om i mitt liv. Även om det är en ganska lång historia, 14 år, 2 månader och 2 dagar om man ska vara noga, så kommer jag ihåg det mesta utav den. Inte i detalj men i grova tag. Jag har varit med om ganska så mycket som kan klassas som skit men även mycket bra. Vissa grejer som kan klassas som skit är till exempel att jag aldrig haft en riktig familj. Inte ens när jag var liten. Och att jag gjort många val som jag inte borde ha gjort under som senaste två åren. Val som ändrade mig som person väldigt mycket. Men sen finns ju även alla bra grejer. Alla underbara människor som trädit in i mitt liv med tiden som jag lärt mig älska och blivit älskad av. Vissa av dom har tyvärr spårlöst raderats ut ur mitt liv men det är väl helt enkelt något jag får leva med.
Såg dig idag förresten. Eller jag tror det var du. Alla minnen vi delar får mig att både vilja skratta och gråta. Skrata för att det var så extremt underbara stunder vi hade och gråta för att du inte längre finns hos mig. Jag tror det var i 5;an som vi började umgås till och börja med men först i 6;an som vi vart riktigt bra kompisar. Sen när vi började 7;an så var saker och ting precis som vanligt men efter ett tag så började vi glida isär. Jag tror det var på grund utav Honom men jag vet inte. Det fanns säkert fler anledningar bara att du aldrig berättat för mig. Jag saknar dig faktiskt något enormt men jag har lärt mig leva utan dig även om det tog ett tag. Du var nog den enda vän som jag faktiskt någonsin älskat. Fast jag tror bara jag sagt det till dig en gång. Har förresten bara sagt dom orden till 2 personer i hela mitt liv. Har inte ens sagt det till mamma och pappa eller mormor och morfor eller någonting sånt vad jag kan komma på. Vill inte säga det i onödan. Det är 3 ord som enligt mig inte ska annvändas mer än nödvändigt. Man vill ju inte slita ut dom. Men jag kan fortfarande säga det om mena det. Jag älskar dig!
/Annah
Lördag 30 Maj 23.36
2009-05-30 @ 23:50:39
The child needs a helping hand.
Har inte skrivit på ett par dagar nu. Har väl haft lite fullt upp kan man säga. Har försökt lära mig den jävla övergången på låten ja ska spela på skolavslutningen vilket bara går åt helvete efter att Sara skulle vara och ändra -.-' Och sen har hon helt plötsligt kommit fram till att jag ska spela en låt till och jag egentligen inte vill spela men jag verkar inte ha något val. Så jävla sur blir jag. Just nu har jag bara lust och slänga ut gitarren genom fönstret och aldrig behöva se den mer men den kanske inte är en så värst bra ide. Men ja funderar faktiskt på och lägga ner musiken snart. Känns som om att allt jag gör går åt helvete. Är aldrig nöjd när jag går av en scen till exempel. Och om man lyssnar på Sara har jag antagligen varken taktkänsla eller talang egentligen. Vad jag än gör så ska hon vara och ändra eftersom att det inte är bra nog. Men, men. Hon vet väl bäst. I alla fall så kanske skolavslutningen blir det sista jag spelar på scen. Kanske över huvud taget. Fast jag vet då fan vad jag ska göra sen då. Hade ju liksom planerat och gå gyro på gymnasie och allt men har ja gett upp musiken har jag ju inget där och göra. Så det blir väl typ och gå media då och få något vanligt, tråkigt jobb. Fuck, jag vill verkligen inte ge upp musiken men det känns verkligen som om att jag borde de. Älskade och
sjunga när jag var liten men så en vacker dag insåg jag att jag inte är så värst bra på det och det samma är det väl nu. Älskar det men har ingen talang. Nån som kan hjälpa mig hur jag ska göra eller ?!
/Annah
Har inte skrivit på ett par dagar nu. Har väl haft lite fullt upp kan man säga. Har försökt lära mig den jävla övergången på låten ja ska spela på skolavslutningen vilket bara går åt helvete efter att Sara skulle vara och ändra -.-' Och sen har hon helt plötsligt kommit fram till att jag ska spela en låt till och jag egentligen inte vill spela men jag verkar inte ha något val. Så jävla sur blir jag. Just nu har jag bara lust och slänga ut gitarren genom fönstret och aldrig behöva se den mer men den kanske inte är en så värst bra ide. Men ja funderar faktiskt på och lägga ner musiken snart. Känns som om att allt jag gör går åt helvete. Är aldrig nöjd när jag går av en scen till exempel. Och om man lyssnar på Sara har jag antagligen varken taktkänsla eller talang egentligen. Vad jag än gör så ska hon vara och ändra eftersom att det inte är bra nog. Men, men. Hon vet väl bäst. I alla fall så kanske skolavslutningen blir det sista jag spelar på scen. Kanske över huvud taget. Fast jag vet då fan vad jag ska göra sen då. Hade ju liksom planerat och gå gyro på gymnasie och allt men har ja gett upp musiken har jag ju inget där och göra. Så det blir väl typ och gå media då och få något vanligt, tråkigt jobb. Fuck, jag vill verkligen inte ge upp musiken men det känns verkligen som om att jag borde de. Älskade och
sjunga när jag var liten men så en vacker dag insåg jag att jag inte är så värst bra på det och det samma är det väl nu. Älskar det men har ingen talang. Nån som kan hjälpa mig hur jag ska göra eller ?!
/Annah
Söndag 25 Maj 20.28
2009-05-25 @ 20:38:49
I will wait for this moment when our lips collide.
Även denna rubrik tagen ur en utav mina favoritlåtar. Bara texten får mig att rysa i hela kroppen. Seriöst den bästa låten jag hört. Vara bara tvungen och ladda upp den också.
/Annah
Söndag 25 Maj 15.39
2009-05-25 @ 16:05:13
If roese are ment to be red and violets to be blue.
15.23 var alltså tiden jag vaknade idag då. Lite senare än vad jag hade tänkt mig faktiskt. Så man skulle med andra ord nästan kunna säga att den här dagen var "förstörd". Och sen har jag ingen aning om hur jag ska orkar masa mig upp vid 6 imorgon sen också. Jävla skola säger jag bara! Börjar bli ganska så rejält trött på den. Men det är ju trots allt bara några veckor kvar så jag får väl se till och stå ut.
Rubriken "if roses are ment to be red and violets to be blue" är förresten tagen ur et utav mína favoritlåtar för nuläget. Egentligen är nog inte själva låten så där jätte bra men texten är så himla vacker ! Fängslande på något sätt.
15.23 var alltså tiden jag vaknade idag då. Lite senare än vad jag hade tänkt mig faktiskt. Så man skulle med andra ord nästan kunna säga att den här dagen var "förstörd". Och sen har jag ingen aning om hur jag ska orkar masa mig upp vid 6 imorgon sen också. Jävla skola säger jag bara! Börjar bli ganska så rejält trött på den. Men det är ju trots allt bara några veckor kvar så jag får väl se till och stå ut.
Rubriken "if roses are ment to be red and violets to be blue" är förresten tagen ur et utav mína favoritlåtar för nuläget. Egentligen är nog inte själva låten så där jätte bra men texten är så himla vacker ! Fängslande på något sätt.
Måndag 25 Maj 00.32
2009-05-25 @ 01:01:29
It's the feeling of reaching my goal that makes me feel alive.
Igår skrev jag om hur den där filmen fick mig att tänka tanken att idag skulle vara min sista dag på jorden och vad jag skulle göra och inte göra då. Men filmen gav mig även många fler frågor att fundera lite på. Så jag tänkte dela med mig lite mer utav mina tankar. Fast nu om hur "giriga" vi människor är. Eller ska jag kanske säga hur "giriga" vi människor inte är?
Om man tänker efter så är det trots allt inte ofta vi människor är nöjda med det vi har. I stort sett hela tiden anser vi att det saknas något i våra liv. Men egentligen kanske det inte är girighet detta handlar om. Utan om att vi måste ha drömmar och mål för att utvecklas. Om vi var fullkomligt nöjda med precis allting skulle vi antagligen varken utvecklas som individer eller föra samhället framåt. Om vi redan var nöjda som det var skulle det väl inte finnas någon annledning till att lägga ner tid på det ? Så det att vi människor hela tiden trånar efter mer kanske trots allt ger en positiv effekt på livet. Nu säger jag inte att den som norpar åt sig alla chokladbollarna på Majas kalas är den som gör störst nytta här i världen utan det jag försöker säga är att det inte är fel tråna efter mer. Så länge man kämpar för att nå sina mål och inte lever livet på någon annans bekostnad anser jag bara att det är bra att tråna efter mer. Fast vem vet, kanske även dom där latsvaddarna behövs.
/Annah
Igår skrev jag om hur den där filmen fick mig att tänka tanken att idag skulle vara min sista dag på jorden och vad jag skulle göra och inte göra då. Men filmen gav mig även många fler frågor att fundera lite på. Så jag tänkte dela med mig lite mer utav mina tankar. Fast nu om hur "giriga" vi människor är. Eller ska jag kanske säga hur "giriga" vi människor inte är?
Om man tänker efter så är det trots allt inte ofta vi människor är nöjda med det vi har. I stort sett hela tiden anser vi att det saknas något i våra liv. Men egentligen kanske det inte är girighet detta handlar om. Utan om att vi måste ha drömmar och mål för att utvecklas. Om vi var fullkomligt nöjda med precis allting skulle vi antagligen varken utvecklas som individer eller föra samhället framåt. Om vi redan var nöjda som det var skulle det väl inte finnas någon annledning till att lägga ner tid på det ? Så det att vi människor hela tiden trånar efter mer kanske trots allt ger en positiv effekt på livet. Nu säger jag inte att den som norpar åt sig alla chokladbollarna på Majas kalas är den som gör störst nytta här i världen utan det jag försöker säga är att det inte är fel tråna efter mer. Så länge man kämpar för att nå sina mål och inte lever livet på någon annans bekostnad anser jag bara att det är bra att tråna efter mer. Fast vem vet, kanske även dom där latsvaddarna behövs.
/Annah
Söndag 24 Maj 22.34
2009-05-24 @ 22:46:20
Just a friend. Or?
Jag antar att du förstod att jag menar dig bara du läste rubriken och jag tycker den säger ganska mycket. Det är precis så jag känner. Jag älskar dig som vän, de gör jag. Men ibland så älskar jag dig mer än bara som en vän också. Det är så himmla förvirrande.Jag skakar eftersom att jag gråter på insidan.
Just nu vet jag inte vad jag känner. Jag vet i alla fall att jag älskar att vara nära dig. Att jag önskar att du var här nu. Och...fuck kärlek !
Jag antar att du är ganska säker på att det är dig jag menar. Jag hoppas att du inte läser det här men egentligen vill jag att du ska läsa det mer än allt annat. Maybe this is what they call love.
/Annah
Jag antar att du förstod att jag menar dig bara du läste rubriken och jag tycker den säger ganska mycket. Det är precis så jag känner. Jag älskar dig som vän, de gör jag. Men ibland så älskar jag dig mer än bara som en vän också. Det är så himmla förvirrande.
Jag antar att du är ganska säker på att det är dig jag menar. Jag hoppas att du inte läser det här men egentligen vill jag att du ska läsa det mer än allt annat. Maybe this is what they call love.
/Annah
Lördag 23 Maj 22.01
2009-05-23 @ 22:33:29
If this was my last day on earth.
Såg på en film igår som hette "Bara en dag". Till och börja med verkade det som universums kassaste film och ja, det kanske den var också. Men den var ganska... djup eller vad man ska säga. Den handlade i alla fall om en kärleksaffär som hade inträffat för 9 år sen. Dom hade träffats i Wien i December och haft vi i dagligt tal kallar "one night stand" men saken var den att det var mer än bara sex för dom. Dom fastnade för varande, kärlek vid första ögonkastet. Så innan dom skiljdes åt bestämde dom sig för att träffas igen i Wien om 6 månader. Men hon dök aldrig upp så han skrev en bok i hopp om att en dag hitta henne.
Ja, så skulle jag alltså beskriva filmen. Men det var trots allt inte handlngen jag fastande för utan konversationerna mellan dom två. Väldigt djupa grejer sades. Som fick mig att tänka efter lite. Till exempel...
Om idag var min sista dag på jorden vad skulle jag göra och inte göra då ? Jag skulle tillexempel inte slösa bort en massa tid på att sminka mig och fixa håret och allt sånt. Det är insidan som gör en människa älskvärd så dom som bryr sig om mig skulle väl inte tycka sämre om mig bara för att jag inte sminkat mig ? Och jag skulle berätta för alla jag älskar hur mycket jag bryr mig om dom. Jag skulle berätta för Dig hur besviken jag är på dig. Jag skulle inte ignoerara känslorna för honom utan jag skulle berätta för han vad jag känner. Och jag skulle hoppa ut från ett flygplan (med falskär. Flygplansoppning skulle alltså inte vara dödsorsaken), jag skulle äta så mycket jag orkade av allt jag gillar utan att "tänka på vikten" och pröva en massa nya saker.
Det är alltså saker jag skulle göra om det här var min sista dag på jorden. Men varför gör jag inte det idag även om det inte är min sista dag ? Måste man verkligen vänta till sista minuten med att göra allt. Är det verkligen inte värt att satsa om man inte är säker på att man inte måse ta konsekvernserna av det ?
/Annah
Såg på en film igår som hette "Bara en dag". Till och börja med verkade det som universums kassaste film och ja, det kanske den var också. Men den var ganska... djup eller vad man ska säga. Den handlade i alla fall om en kärleksaffär som hade inträffat för 9 år sen. Dom hade träffats i Wien i December och haft vi i dagligt tal kallar "one night stand" men saken var den att det var mer än bara sex för dom. Dom fastnade för varande, kärlek vid första ögonkastet. Så innan dom skiljdes åt bestämde dom sig för att träffas igen i Wien om 6 månader. Men hon dök aldrig upp så han skrev en bok i hopp om att en dag hitta henne.
Ja, så skulle jag alltså beskriva filmen. Men det var trots allt inte handlngen jag fastande för utan konversationerna mellan dom två. Väldigt djupa grejer sades. Som fick mig att tänka efter lite. Till exempel...
Om idag var min sista dag på jorden vad skulle jag göra och inte göra då ? Jag skulle tillexempel inte slösa bort en massa tid på att sminka mig och fixa håret och allt sånt. Det är insidan som gör en människa älskvärd så dom som bryr sig om mig skulle väl inte tycka sämre om mig bara för att jag inte sminkat mig ? Och jag skulle berätta för alla jag älskar hur mycket jag bryr mig om dom. Jag skulle berätta för Dig hur besviken jag är på dig. Jag skulle inte ignoerara känslorna för honom utan jag skulle berätta för han vad jag känner. Och jag skulle hoppa ut från ett flygplan (med falskär. Flygplansoppning skulle alltså inte vara dödsorsaken), jag skulle äta så mycket jag orkade av allt jag gillar utan att "tänka på vikten" och pröva en massa nya saker.
Det är alltså saker jag skulle göra om det här var min sista dag på jorden. Men varför gör jag inte det idag även om det inte är min sista dag ? Måste man verkligen vänta till sista minuten med att göra allt. Är det verkligen inte värt att satsa om man inte är säker på att man inte måse ta konsekvernserna av det ?
/Annah
Fredag 22 Maj 12.06
2009-05-22 @ 12:14:12
I can't lite to you.
Nyss vaknat då. Trött som bara den är man också. Brukar inte direkt vara uppe så här tidigt. I varje fall så blir det nog rallycross idag. Eller, besiktning i alla fall. Om jag orkar då vill säga. Måste cykla ändå bort till banan om jag ska dit och det vet jag faktiskt inte om jag orkar göra när det ändå bara är besiktning. Kommer inte vara speicllt mycket och se och det kommer inte vara speciellt mycket folk. Fast om Linn och Ida kommer upp idag åker jag nog bort till banan. Aja, märks sen hur det blir. Nu ska jag i alla fall gå ner och ta mig nått och äta.
/Annah
Torsdag 21 Maj 16.57
2009-05-21 @ 16:57:44
I behov av fler besökare du också? Klicka här!
Har förlorat ganska många besökare eftersom att jag slutade blogga ett tag så för att försöka öka besökarantalet annvänder jag mig av ViralTrafik. (Klicka på länken för att komma till ViralTrafiks hemsida) När man läser instruktionerna verkar det som om att det skulle vara hur jobbigt som helst och extremt tidskrävande men det är det inte. Och det är absoulut värt den lilla tid det tar. Började me det igår och har redan fler besökare än vad jag haft på ett bra tag. Så varför inte prova du också ?;)
/Annah
Har förlorat ganska många besökare eftersom att jag slutade blogga ett tag så för att försöka öka besökarantalet annvänder jag mig av ViralTrafik. (Klicka på länken för att komma till ViralTrafiks hemsida) När man läser instruktionerna verkar det som om att det skulle vara hur jobbigt som helst och extremt tidskrävande men det är det inte. Och det är absoulut värt den lilla tid det tar. Började me det igår och har redan fler besökare än vad jag haft på ett bra tag. Så varför inte prova du också ?;)
/Annah
Torsdag 21 Maj 15.04
2009-05-21 @ 15:19:04
Love is all about trust.
Så sant som det är sagt. Kärlek handlar väldigt mycket om att man ska kunna lita på varandra. Men det där förtroendet tycker jag blir sviket alldeles för ofta. Och varje gång det händer en så får man lite svårare att lita på någon så mycket igen. I varje fall så får jag det. Otrohet är något som gör mig speciellt upprörd. Det är så jävla fucking fel. Har faktiskt vart det en gång, och jag är inte solt över det. Ångrade mig som fan efteråt och jag ångrar mig som fan fortfarande. Skulle absolut inte ha gjort som jag gjorde. Tyvärr så går det inte att gör det ogjort men om man kunde så skulle jag göra det.Förlåt.
Kom och tänka på allt det här igår när jag fick reda på att du har tjej. Ditt otrogna svin! Kunde ju fan inte ens nöja dig med en heller. Svin! Eller, så kanske jag inte ska säga. Jag vet ju inte hur länge ni vart ilag men jag har hört att ni vart ilag ett bra tag men visst. Ditt liv, dina val. Jag ska inte lägga mig i så länge som jag inte får skit för det. För jag har inte gjort något fel. Du sa inte att du hade tjej. Fuck kärlek säger jag bara ! Och fuck you !
/Annah
Så sant som det är sagt. Kärlek handlar väldigt mycket om att man ska kunna lita på varandra. Men det där förtroendet tycker jag blir sviket alldeles för ofta. Och varje gång det händer en så får man lite svårare att lita på någon så mycket igen. I varje fall så får jag det. Otrohet är något som gör mig speciellt upprörd. Det är så jävla fucking fel. Har faktiskt vart det en gång, och jag är inte solt över det. Ångrade mig som fan efteråt och jag ångrar mig som fan fortfarande. Skulle absolut inte ha gjort som jag gjorde. Tyvärr så går det inte att gör det ogjort men om man kunde så skulle jag göra det.
/Annah
Onsdag 20 Maj 22.35
2009-05-20 @ 22:56:10
Trough the darkest of your days.
Dagen till ära var det klassiker(löpning) och bankett. Löpningen på 8 km vart i mitt fall en promenad på 8 km eftersom att jag är så extrem lat. Gick i mål på 93 minuter vilket bara var ca en halvtimme om inte mer efter 1:an. Stolt över min insats (y) Men det var fan jobbigt, den där backen vid skogen höll verkligen på att ta död på mig. Men jag får väl försöka se positivt på det med tanke på att jag har 2 gånger kvar. När jag väl kom i mål vart det en tur till matsalen. Åt mer än vad jag gjort på bra länge så med andra ord åt jag ganska mycket. Men är man hungig så är man.
Och så till banketten. "Middagen" var trevlig men "showunderhållningen" var vad man skulle kunna kalla kaos. Det vart inte direkt som man hade tänkt sig när man väl stod där på scen. Men jag förstår inte hur jag kunda hålla på att välta två gånger under banketten när jag aldrig ens vart nära förut. Fan inte meningen att jag ska stå på scen ju. Aja, nu ska ja se om ja hittar något och äta. Hungrig. Igen.
/Annah
Tisdag 19 Maj 23.23
2009-05-19 @ 23:38:29
Det är från dig jag vill känna den näheten.
Kom fram till att jag hade lite mer i skallen som jag behövde sätta ord på så det blev väl ännu ett inlägg. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är som sagt ganska förvirrad just nu. Men det mesta har faktiskt klarnat upp. Har i alla fall kommit fram till hur jag vill ha det. Nu är det väl bara och se om du vill det samma. Men jag kommer nog aldrig våga prata med dig om det. Har så jävla kasst självförtroende just nu. Och jag hatar när jag tappar självförtorendet för det slutar oftast med att jag blir ganska allmänt depprimerad och då ägnarjag väldigt mycket tid åt att bara tänka. Och det är när jag tänker som tårarna rinner. Har vart med om ganska mycket som kan klassas som skit egentligen. Har inte heller den där familjerelationen som dom flesta andra har. Min familj ser jag egentligen inte som min familj. Dom som jag ser som min familj är alla dom som jag älskar och som jag vet alltid finns där när jag behöver dom. Så när det kommer till kritan så är det den familj som jag skapat själv som jag värdesätter aldra mest. Jag älskar er <'3
Nej, nu kommer fan tårarna.
/Annah
Kom fram till att jag hade lite mer i skallen som jag behövde sätta ord på så det blev väl ännu ett inlägg. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är som sagt ganska förvirrad just nu. Men det mesta har faktiskt klarnat upp. Har i alla fall kommit fram till hur jag vill ha det. Nu är det väl bara och se om du vill det samma. Men jag kommer nog aldrig våga prata med dig om det. Har så jävla kasst självförtroende just nu. Och jag hatar när jag tappar självförtorendet för det slutar oftast med att jag blir ganska allmänt depprimerad och då ägnarjag väldigt mycket tid åt att bara tänka. Och det är när jag tänker som tårarna rinner. Har vart med om ganska mycket som kan klassas som skit egentligen. Har inte heller den där familjerelationen som dom flesta andra har. Min familj ser jag egentligen inte som min familj. Dom som jag ser som min familj är alla dom som jag älskar och som jag vet alltid finns där när jag behöver dom. Så när det kommer till kritan så är det den familj som jag skapat själv som jag värdesätter aldra mest. Jag älskar er <'3
/Annah
Tisdag 19 Maj 22.46
2009-05-19 @ 23:17:59
Det enda som kan hela ett brustet hjärta är närhet.
Idag var det fotboll och brännboll mot/med stöllet då. Fotbollen spelades Kvb mot Stöllet och brännbollen spelades med blandade lag. Och håll i er nu....... mitt lag vann brännbollen! (: Men jag vet då fan hur det gick till kan jag säga. I vilket fall så var det inte min insats som ledde oss till seger. Och så klart så vann Kvb fotbollen (; Ganska trevlig dag faktiskt även ifall stämningen mellan Kvb och Stöllet inte är så där värst trevlig. Många har fördomar om personer och fördomar verkar vara något som smittar av sig ganska så lätt. Aja, efter skolan vart det sysslebäck med Ida och Martina. Som vanligt fördrev vi tiden med att sitta vid Bilisten och äta munkar. Måste verkligen sluta med munkar. Har räknat ut att jag äter minst 5 i vecka vilket är alldeles för mycket så från och med nu är det munkförbud som gäller. Efter att vi suttit och fetat oss så spenderade jag och Martina en timme på gymet. Tro det eller ej men det är sant. Tänk på att även alla solbrända muskelberg har varit bleka lata soffpotatisar en gång i tiden (; Och sen till en annan sak... Vf ska man behöva skämmas över andra människor? Ifall någon som man till exempel råkar vara kompis med eller släkt med eller liknand gör bort sig så verkar folk förvänta sig att man ska skämmas ihjäl eller något liknande på grund av att den gör bort sig. Är inte det lite udda ? Jag skäms i varje fall inte över vad andra människor gör. Ja, det var bara det jag ville ha sagt. Tack och hej.
/Annah
Idag var det fotboll och brännboll mot/med stöllet då. Fotbollen spelades Kvb mot Stöllet och brännbollen spelades med blandade lag. Och håll i er nu....... mitt lag vann brännbollen! (: Men jag vet då fan hur det gick till kan jag säga. I vilket fall så var det inte min insats som ledde oss till seger. Och så klart så vann Kvb fotbollen (; Ganska trevlig dag faktiskt även ifall stämningen mellan Kvb och Stöllet inte är så där värst trevlig. Många har fördomar om personer och fördomar verkar vara något som smittar av sig ganska så lätt. Aja, efter skolan vart det sysslebäck med Ida och Martina. Som vanligt fördrev vi tiden med att sitta vid Bilisten och äta munkar. Måste verkligen sluta med munkar. Har räknat ut att jag äter minst 5 i vecka vilket är alldeles för mycket så från och med nu är det munkförbud som gäller. Efter att vi suttit och fetat oss så spenderade jag och Martina en timme på gymet. Tro det eller ej men det är sant. Tänk på att även alla solbrända muskelberg har varit bleka lata soffpotatisar en gång i tiden (; Och sen till en annan sak... Vf ska man behöva skämmas över andra människor? Ifall någon som man till exempel råkar vara kompis med eller släkt med eller liknand gör bort sig så verkar folk förvänta sig att man ska skämmas ihjäl eller något liknande på grund av att den gör bort sig. Är inte det lite udda ? Jag skäms i varje fall inte över vad andra människor gör. Ja, det var bara det jag ville ha sagt. Tack och hej.
/Annah
Måndag 18 Maj 21.37
2009-05-18 @ 21:51:49
Nothing else matters.
Nu har man suttit och slitit med den här jävla bloggen i säkert över en timme bara för att få den att se lite snygg ut. Ipoden tog mig säkert en halvtimme och få ordning på men jag är jävligt nöjd med den. Är ganska nöjd med hela startsidan. Kanske lägger till några detaljer sen om jag orkar. Men kommentarsidan däremot tror jag snart att jag dampar sönder på. Hur jag än gör så blir det fel. I'M IN NEED OF HELP! Den som förklarar hur man gör för att få menyn och headern lika på förstasidan och kommentarsidan får en kram (a) Måste förresten ekänna att det är jävligt kul och sitta och dola med bloggdesign (: Ska nog fixa designen på testbloggen sen också, ni kan ju kika in där någon gång ifall ni har lust (; www.annahbjor.blogg.se/design
/Annah
Nu har man suttit och slitit med den här jävla bloggen i säkert över en timme bara för att få den att se lite snygg ut. Ipoden tog mig säkert en halvtimme och få ordning på men jag är jävligt nöjd med den. Är ganska nöjd med hela startsidan. Kanske lägger till några detaljer sen om jag orkar. Men kommentarsidan däremot tror jag snart att jag dampar sönder på. Hur jag än gör så blir det fel. I'M IN NEED OF HELP! Den som förklarar hur man gör för att få menyn och headern lika på förstasidan och kommentarsidan får en kram (a) Måste förresten ekänna att det är jävligt kul och sitta och dola med bloggdesign (: Ska nog fixa designen på testbloggen sen också, ni kan ju kika in där någon gång ifall ni har lust (; www.annahbjor.blogg.se/design
/Annah
Måndag 18 Maj 17.46
2009-05-18 @ 18:30:36
I'm holding on to all i think is safe.
Mår lite bättre psykiskt idag. Har kommit en liten bit på vägen även om det är långt kvar. Fattar ärligt talat inte hur jag alltid lyckas hamna i skiten. Vad jag än gör sårar jag någon. Tror faktiskt universum skulle klara sig bättre utan mig. För så värst stor nytta kan man inte påstå att jag gör. Fast i och för sig, alla är vi här av en annledning så helt jävla onödig kanske jag inte är även om det ibland känns så. Nej, nu får jag sluta skriva om hur jävla depprimerad jag är. Vartenda inlägg kan inte handla om hur misslyckat mitt liv är. Så nu till något mindre depprimerande...
Sitter och lyssnar på Alexander Rybaks låt fairytale för första gånger. Har inte hört den förut etersom att jag hade fullt upp med att grilla med folket när det var Eurovision. Fast om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag skulle ha sett det även om jag vart hemma. Har inte sett ett enda avsnitt av melodifestivalen iår eftersom att i 9 av 10 fall suger låtarna. Vilket Alexander Rybaks låt också gjorde. Dom andra låtarna måste verkligen ha varit fruktansvärda med tanke på att den här låten van så stort. Nej, usch, åt helvete med melodifestivalen säger jag bara. Åt helvete med all musik som inte innehåller en elgitarr också förresten(y)
Bränboll och fotboll emot Stöllet imorgon också. Lätt att mitt lag kommer vinna säger jag bara ! Även ifall jag inte kommer att bidra speciellt mycket till segern xD Har verkligen noll bollkänsla. Kan inte träffa en boill för fem öre. Men men, får vell se hur de går imorgon. Skriver mer då. Pyss.
/Annah
Mår lite bättre psykiskt idag. Har kommit en liten bit på vägen även om det är långt kvar. Fattar ärligt talat inte hur jag alltid lyckas hamna i skiten. Vad jag än gör sårar jag någon. Tror faktiskt universum skulle klara sig bättre utan mig. För så värst stor nytta kan man inte påstå att jag gör. Fast i och för sig, alla är vi här av en annledning så helt jävla onödig kanske jag inte är även om det ibland känns så. Nej, nu får jag sluta skriva om hur jävla depprimerad jag är. Vartenda inlägg kan inte handla om hur misslyckat mitt liv är. Så nu till något mindre depprimerande...
Sitter och lyssnar på Alexander Rybaks låt fairytale för första gånger. Har inte hört den förut etersom att jag hade fullt upp med att grilla med folket när det var Eurovision. Fast om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag skulle ha sett det även om jag vart hemma. Har inte sett ett enda avsnitt av melodifestivalen iår eftersom att i 9 av 10 fall suger låtarna. Vilket Alexander Rybaks låt också gjorde. Dom andra låtarna måste verkligen ha varit fruktansvärda med tanke på att den här låten van så stort. Nej, usch, åt helvete med melodifestivalen säger jag bara. Åt helvete med all musik som inte innehåller en elgitarr också förresten(y)
Bränboll och fotboll emot Stöllet imorgon också. Lätt att mitt lag kommer vinna säger jag bara ! Även ifall jag inte kommer att bidra speciellt mycket till segern xD Har verkligen noll bollkänsla. Kan inte träffa en boill för fem öre. Men men, får vell se hur de går imorgon. Skriver mer då. Pyss.
/Annah
Söndag 17 Maj 23.15
2009-05-17 @ 23:44:07
Can't control my feelings.
Funderar på att vara sjuk imorgon. Känns som om att det skulle vara riktigt trevligt. Bara få komma bort ifrån allting. Stänga in mig på mitt rum och undvika morgondagen. I varje fall så suger mitt liv just nu. Vet inte vad jag tycker, vet inte vad jag vill, vet inte vad jag känner. Ena stunden är jag den lyckligaste männiksan på jorden och andra sitter jag med blodröda handleder. Minnena river upp gamla sår. Även ifall det kanske inte märks är jag livrädd för att komma en människa allt för nära. För ca 1 år sen försvann två personer som betyde väldigt mycket för mig ut mitt liv utan att lämna så mycket som ett spår efter sig och det gav mig djupa sår. Visst, alla sår läker med tiden men ärren har man alltid kvar. I varje fall har jag mina kvar. Och sen en annan grej... Jag vet att det finns personer som anser att jag "håller på" med alla och ja, jag kanske håller på med många. Och anledningen till det är att jag är så jäkla rädd. När jag håller på att komma någon för nära så blir jag rädd och tar avstånd. En gång under dom senaste 9 månaderna har jag vågat och komma någon nära och som vanligt så blev jag sårad. Vilket tog ganska mycket på mig. Jag antar att det finns dom som sitter och tänker " Va fan, håll inte på med någon då?!". Visst, de är en bra ide. Det skulle antagligen fungera till och med. Bara jag klarade och låta bli att hålla med någon. Vilket jag har ganska svårt för med tanke på att jag faktiskt är en ganska svag person. Aja, nu ska jag inte skriva mer. Det som jag skrivt kan antagligen klassas som onödigt hela skiten men jag var bara tvungen och få skriva av mig eller vad jag nu ska kalla det.
/Annah
Söndag 17 Maj 18.08
2009-05-17 @ 18:19:52
Rädslan som jag lever med.
Var ett tag sen jag skrev sist. Har inte haft varken tid eller ork. Men men, ska nog försöka börja skriva igen. Idag har jag i varje fall ägnat mig åt bloggdesign. Lite nytt som ni kanske ser. Är ganska stolt över att jag fick till det pass bra som jag gjorde. Sist jag försökte fattade jag inte ett skit så jag bara kopierade någon"snygg" design som jag ihittade på internet men den gär gången har jag gjort allt själv från grunden. Har till och med designat headern själv (Y) Men nu ska jg gå och sova. Får hoppas att jag har lite mer tid och lite mer ork ikväll för annars ser min ide om att börja blogg igen inte så värst ljus ut.
/Annah
Var ett tag sen jag skrev sist. Har inte haft varken tid eller ork. Men men, ska nog försöka börja skriva igen. Idag har jag i varje fall ägnat mig åt bloggdesign. Lite nytt som ni kanske ser. Är ganska stolt över att jag fick till det pass bra som jag gjorde. Sist jag försökte fattade jag inte ett skit så jag bara kopierade någon"snygg" design som jag ihittade på internet men den gär gången har jag gjort allt själv från grunden. Har till och med designat headern själv (Y) Men nu ska jg gå och sova. Får hoppas att jag har lite mer tid och lite mer ork ikväll för annars ser min ide om att börja blogg igen inte så värst ljus ut.
/Annah
Fredag 1 Maj 15.29
2009-05-01 @ 15:50:28
Det är utsidan och ger insidan en chans.
Läste Thereses inlägg om utseende och det fick mig att tänka efter lite så jag tittade kikade runt lite på internet och då upptäckte jag en fond som kallas Campaign For Real Beauty. Fonden arbetar tillsammans Anorexi Bulimi Kontakt för att stärka självförtroendet hos unga kvinnor runt om i världen. Studier visar att mer än 50 % av alla kvinnor avskyr sin egen kropp. Att andelen kroppsfett hos modeller och skådespelerskor som avbildas i media är minst 10 % lägre än hos friska kvinnor. Att 6 av 10 flickor tror att de skulle vara lyckligare om de var smalare. Och att endast 19 % av tonårsflickor är överviktiga men hela 67 % tror att de behöver gå ner i vikt. När jag först läste den här statistiken kunde jag inte låta bli att fråga mig själv vilken sorts värld vi lever i när vi ska behöva känna sån press på vårt yttre att mer än 50 % av alla kvinnor känner avsky för sin egen kropp. Är inte det ett tecken på att det är dags för en förändring. Att det är dags att ändra på det ideal som media har gått ut med. Ett ideal som säger att ju smalare man är desto vackrare är man. Ett ideal som har påverkat oss något extremt. Det finns tusentals kvinnor i åldrarna 14 - 25 år runt om i världen som lider av ätstörningar. Som väljer att svälta sig själva på grund utav detta ideal. Som väljer att begå vad man skulle kunna kalla ett långsamt självmord. Anorexia och Bulimi är två sjukdomar som blir allt vanligare. Jag hade tänkt dela med mig lite av mina egna erfarenheter utav det här. För min del började det hela för ca ett år sen. Jag tappade självförtroende gradvis och det var antagligen mitt kassa självförtroende som gjorde att jag drabbades av anorexia. Det började med att sjukdomen tog över mitt psyke. Jag spenderade allt mer tid framför spegeln och allt oftare kom tårarna när jag såg på min kropp. Jag blev fullkomligt besatt utav vad vågen visade. Och vare sig den visade upp eller ner var jag missnöjd. Om den visade upp kunde jag inte hålla tårarna tillbaka eftersom att jag var så besviken på mig själv och om den visade ner kunde jag inte låta bli att vara besviken över att jag inte hade gått ner mer. Efter en tid började även sjukdomen ta fart fysiskt. Jag rasade i vikt extremt snabbt. Jag kunde se på vågen hur kilona rasade men i spegeln kunde jag inte se någon skillnad. Jag älskade att höra hur magen kurrade. Ljudet av den kurrande magen fick mig att känna mig stolt på något sätt. Men sen kom så klart den dagen då jag inte längre kunde dölja mina problem för omgivningen. Folk från alla håll försökte hjälpa mig men sanningen var den att jag inte kunde bli frisk förens jag accepterade det jag såg i spegeln. Och antagligen gjorde jag det eftersom jag en dag helt plötsligt hade kommit över mina problem. En dag var allt precis som vanligt. Jag vet inte riktigt hur det gick till men det var kanske överlevnadsinstinkten som tog över. För jag hade då kommit till en punk då jag hade att välja mellan att leva eller dö. Det här är i varje fall något som har ärrat mig för livet och som jag hoppas att ingen i min omgivning ska behöva vara med om. Mitt psyke kommer antagligen aldrig riktigt bli friskt från sjukdomen eftersom att jag fortfarande har kvar dom tankarna i huvudet men jag försöker att ignorera dom. Jag vill inte hamna i det helvetet ännu en gång. Och anledningen till allt detta var ett fallet självförtroende. Just därför tycker jag att det är viktigt att vi alla hjälps åt att ändra på det ideal som media har gått ut med. För att en dag kanske kunna leva utan all denna press på vårt yttre.
Läste Thereses inlägg om utseende och det fick mig att tänka efter lite så jag tittade kikade runt lite på internet och då upptäckte jag en fond som kallas Campaign For Real Beauty. Fonden arbetar tillsammans Anorexi Bulimi Kontakt för att stärka självförtroendet hos unga kvinnor runt om i världen. Studier visar att mer än 50 % av alla kvinnor avskyr sin egen kropp. Att andelen kroppsfett hos modeller och skådespelerskor som avbildas i media är minst 10 % lägre än hos friska kvinnor. Att 6 av 10 flickor tror att de skulle vara lyckligare om de var smalare. Och att endast 19 % av tonårsflickor är överviktiga men hela 67 % tror att de behöver gå ner i vikt. När jag först läste den här statistiken kunde jag inte låta bli att fråga mig själv vilken sorts värld vi lever i när vi ska behöva känna sån press på vårt yttre att mer än 50 % av alla kvinnor känner avsky för sin egen kropp. Är inte det ett tecken på att det är dags för en förändring. Att det är dags att ändra på det ideal som media har gått ut med. Ett ideal som säger att ju smalare man är desto vackrare är man. Ett ideal som har påverkat oss något extremt. Det finns tusentals kvinnor i åldrarna 14 - 25 år runt om i världen som lider av ätstörningar. Som väljer att svälta sig själva på grund utav detta ideal. Som väljer att begå vad man skulle kunna kalla ett långsamt självmord. Anorexia och Bulimi är två sjukdomar som blir allt vanligare. Jag hade tänkt dela med mig lite av mina egna erfarenheter utav det här. För min del började det hela för ca ett år sen. Jag tappade självförtroende gradvis och det var antagligen mitt kassa självförtroende som gjorde att jag drabbades av anorexia. Det började med att sjukdomen tog över mitt psyke. Jag spenderade allt mer tid framför spegeln och allt oftare kom tårarna när jag såg på min kropp. Jag blev fullkomligt besatt utav vad vågen visade. Och vare sig den visade upp eller ner var jag missnöjd. Om den visade upp kunde jag inte hålla tårarna tillbaka eftersom att jag var så besviken på mig själv och om den visade ner kunde jag inte låta bli att vara besviken över att jag inte hade gått ner mer. Efter en tid började även sjukdomen ta fart fysiskt. Jag rasade i vikt extremt snabbt. Jag kunde se på vågen hur kilona rasade men i spegeln kunde jag inte se någon skillnad. Jag älskade att höra hur magen kurrade. Ljudet av den kurrande magen fick mig att känna mig stolt på något sätt. Men sen kom så klart den dagen då jag inte längre kunde dölja mina problem för omgivningen. Folk från alla håll försökte hjälpa mig men sanningen var den att jag inte kunde bli frisk förens jag accepterade det jag såg i spegeln. Och antagligen gjorde jag det eftersom jag en dag helt plötsligt hade kommit över mina problem. En dag var allt precis som vanligt. Jag vet inte riktigt hur det gick till men det var kanske överlevnadsinstinkten som tog över. För jag hade då kommit till en punk då jag hade att välja mellan att leva eller dö. Det här är i varje fall något som har ärrat mig för livet och som jag hoppas att ingen i min omgivning ska behöva vara med om. Mitt psyke kommer antagligen aldrig riktigt bli friskt från sjukdomen eftersom att jag fortfarande har kvar dom tankarna i huvudet men jag försöker att ignorera dom. Jag vill inte hamna i det helvetet ännu en gång. Och anledningen till allt detta var ett fallet självförtroende. Just därför tycker jag att det är viktigt att vi alla hjälps åt att ändra på det ideal som media har gått ut med. För att en dag kanske kunna leva utan all denna press på vårt yttre.
/Annah