I don't use to cry out loud, but this time I did.

Kanske inte riktigt den sortens uppdatering som ni hade hoppats på men kände att jag var tvungen och skriva av mig helt enkelt.

Dom senaste två timmarna har har jag låtit tårarna rinna ner för kinderna och jag verkar inte kunna få stopp på dom. Om någon skulle fråga varför skulle jag antagligen inte ens kunna förklara mig. Ett enda ord har jag i skallen. Ett ord som jag faktiskt inte känner för och dela med mig av här och nu men dom allra närmaste kommer och förstå ändå. Och fler tror jag faktiskt inte behöver veta. Mår i alla fall grymt dåligt just nu. Ögonen liknar pingisbollar efter allt gråtande och mascaran har flytt från ögonfransarna till varenda liten del av ansiktet. Glad att jag är ensam hemma.
Gråta ut riktigt högt är inget jag brukar göra men den här gången gjorde jag det. Kunde helt enkelt inte behålla lugnet längre. Har gråtit mig tills sömns allt för många nätter senaste tiden. Börjar bli tveksam på mina egna känslor och tankar, ena dagen är det på ett sätt och andra dagen på ett annat. Allt känns bara upp och ner och in och ut. Funderar även på att "gå till tandläkaren" till morgonen så man får stanna hemma ett tag till eller inte gå till skolan alls. Fast och sitta hemma och gräva ner mig i tankarna kommer antagligen bara göra saken värre. Kommer väl antagligen gå till skolan och vara allmänt sur och grinig på alla eftersom att natten antagligen kommer bli totalt sömnlös. Ska antagligen gå en sväng i duschen snart. Sen ta mig något och äta. Vad som väntar sen har jag ingen aning om men det bästa vore nog och sysselsätta sig med något. Att ligga i sängen och tänka på all skit kommer antagligen bara leda till ännu mer tårar.

/Annah