Fredag 29 Oktober 22.21
2010-10-29 @ 22:32:58
Min mörkaste hemlighet - jag blir slagen av min pappa...
Jag vet inte ens varför jag skriver det här inlägget. Kanske för att jag förlorat den enda person som jag kände att jag kunde prata med det om? Eller kanske är det här det rop på hjälp som jag aldrig vågat släppa ut ? Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning. I skrivande stund vet jag inte ens om jag kommer publicera det här inlägget.
Som ni läste i underrubriken så blir jag slagen av min pappa. Och vad ska man säga om det ? Det här kommer låta helt sjukt men... Jag har typ blivit "van". Jag regarer inte ens på det längre. Jag vet att det låter jävligt illa men så himla illa är det faktiskt inte. Det är ingen direkt misshandel. Och det är inte regelbundet. Men det är sånt man minns. Det är mer än käftsmäll då och då (han tror själv inte att det är hårt tror jag men i ursinnet tappar han nog förmågan att inse kraften). Att jag blit inbuttad i en vägg eller liknande. En gång har han även haft sönder tröjan jag hade på mig...
Själv tycker jag inte att det är så jävla illa. Inget och gå vidare med. Men samtidigt om jag ska tänka mig in i en annans perspektiv skulle jag säga till dom och anmäla direkt ! Och jag har även hört att andra har anmält det som hänt. Inte slagen men att jag inte har det bra hemma. Att det bråkas mycket och liknande. Antagligen kommer det här inlägget leda till en anmälan ifrån något håll. Men ja, det här kanske är det rop på hjälp jag burit på alldeles för länge. För sanningen är den att det är jävligt jobbigt. Och ännu jobbigare utan dig.
Fan vad patetisk jag känner mig nu...
Jag vet inte ens varför jag skriver det här inlägget. Kanske för att jag förlorat den enda person som jag kände att jag kunde prata med det om? Eller kanske är det här det rop på hjälp som jag aldrig vågat släppa ut ? Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning. I skrivande stund vet jag inte ens om jag kommer publicera det här inlägget.
Som ni läste i underrubriken så blir jag slagen av min pappa. Och vad ska man säga om det ? Det här kommer låta helt sjukt men... Jag har typ blivit "van". Jag regarer inte ens på det längre. Jag vet att det låter jävligt illa men så himla illa är det faktiskt inte. Det är ingen direkt misshandel. Och det är inte regelbundet. Men det är sånt man minns. Det är mer än käftsmäll då och då (han tror själv inte att det är hårt tror jag men i ursinnet tappar han nog förmågan att inse kraften). Att jag blit inbuttad i en vägg eller liknande. En gång har han även haft sönder tröjan jag hade på mig...
Själv tycker jag inte att det är så jävla illa. Inget och gå vidare med. Men samtidigt om jag ska tänka mig in i en annans perspektiv skulle jag säga till dom och anmäla direkt ! Och jag har även hört att andra har anmält det som hänt. Inte slagen men att jag inte har det bra hemma. Att det bråkas mycket och liknande. Antagligen kommer det här inlägget leda till en anmälan ifrån något håll. Men ja, det här kanske är det rop på hjälp jag burit på alldeles för länge. För sanningen är den att det är jävligt jobbigt. Och ännu jobbigare utan dig.
Fan vad patetisk jag känner mig nu...
Kommentarer
Postat av: mmatilda
du är absolut inte patetisk!
Du vet att jag finns här! <3
Postat av: Anonym
Starkt
Trackback