Annah is in love...!(A)

Lovisa har nyss gått nu då. Det är våran granne för den som undrar. Åt scones och satt och lekte med FL jämnt precis innan hon åkte. Lekte lite mera med min fina jönssonligan-låt. Hörs knappt att det är den låten längre. Har förresten över-damp just nu. Min msn har slutat fungera... så jävla damp är det! Alla som ser detta: Adda [email protected]!!!!!!!!!! Den som inte gör det kommer jag och våldtar inatt så det är bara att välja! :D
Har även kommit fram till att jag inte kommit fram till att jag inte kan ha speciellt mycket till liv med tanke på hur jävla mycket jag har skrivit i min blogg under ganska kort tid. Eller det var egentligen Isak som kom fram till det åt mig.Min lilla älskling det ;) haha. Som förresten blev fjortis för någon dag sen. Grattis i efterskott ! (: Har förresten kommit fram till en sak till (uppenbarerlsernas dag idag tamejfan). Det skulle vara jävligt tråkigt att bo här uppe i Skogsmulletown om inte Johan också gjorde det :o Eller det skulle i alla fall vara jävligt tråkigt och åka buss hem till skogsmulletown om inte Johan också gjorde det. Sitta där med en massa småbarn och sen en rysk som jag tror heter Orvar :o Vilker sällskap egentligen. Haha xD Mini-skogsmullar och Orvar-skogsmullar. Nej usch vad taskigt sagt det där var. Men det är delvis sant så vad fan... Tror förresten att det har påverkat mig att bo här uppe i skogen. Alla som kände mig när jag bode i Torsby vet hur jävla noga jag är med mitt kära hår och med sminket men... Håll i er nu allihopa... Idag hade jag lockigt hår och totalförstört smink och täckbyxor och jag brydde mig inte ens:o Förstår ifall typ alla som kände mig i Torsby har ramlat av stolen eller något liknade nu men jag har vell helt enkelt förändrats med tiden. Och tur är vell det. När jag tänker efter så är jag jävligt olik mig sen jag var liten. Då var jag en rund sak som inte brydde sig ett dugg om hur jag såg ut och som lätt kunde klassas som mobboffer. Ujjamejja. Tur att man förändras med tiden. Eller jag vet inte... Vissa förändras till det bättre och vissa till det sämre så... det är vell antagligen både bra och dåligt. Jag kommer ihåg hur nära jag stod vissa personer då som jag knappt pratar med nu. Ganska jobbigt att tänka på det faktiskt. Har ganska svårt att släppa alla underbara minnen men man kan som sagt ine leva på minnen. Livet måste gå vidare hur jobbigt det än är. En sak som gjort mitt liv lite mindre jobbigt är att jag fått veta att Du inte hatar mig även om jag under en längre tid trott det. Det spelar visserligen ändå inte speciellt stor roll just nu. Banden mellan oss är klippta och avståndet är flera mil. Att försöka laga våran relation skulle bara kännas fel. Det vi hade var speciellt. Den vänskapen som tog så lång tid att bygga upp tog en sekund att förstöra. Och jag vet att vi aldrig kommer kunna bygga upp den igen även om vi båda skulle vilja. Så därför försöker jag just nu bara glömma dig och alla våra minnen. Jag tror att allt kommer bli enkare då. Även om jag vet att vi spelat stora roller i varandras liv och att vi inte skulle vara i närheten av den vi var idag utan varandra. Utan dig kanske jag inte ens skulle finnas kvar på denna jord idag. Det var många gånger som jag tänkte ge upp men varje gång fick du mig att stanna kvar. Jag har svårt för att öppna upp mig för någon och berätta vad jag verkligen känner och vara den jag verkligen är med andra efter det som hände mellan oss men jag hoppas att livet kommer återgå till det normala tillslut och att jag klara att av bygga upp tillit till andra människor på det sättet igen. Fuck, vad seriöst det där vart :$ Men det i varje fall så jag känner och jag tror du förstår att det är dig jag menar...

/Annah