Fredag 29 Oktober 22.42
Efter att ha publicerat ilägget neda så kände jag en jävla lättnad. Samtidigt som jag kände en jävla oroa för vad det kommer leda till. Samtidigt som jag kände att jag ville lätta mitt sinne ännu mer. Berätta hela min historia...
Jag tänker tillbaka och försöker minnas när det hela började. Jag har vaga minnen ifrån min barndomstid men jag kan inte vara säker på om dom faktiskt stämmer. Det kanske är min fantasi som spelar mig ett sprat ? Jag kommer i alla fall ihåg att jag alltid var så rädd för min pappa när jag var liten och hade gjort något dumt. Jag vet inte om det var för att han alltid vart så arg eller för att det minne jag har faktiskt stämmer.
Det jag har ett vagt minne av är att när vi gjort något dumt brukade han först dra mig i örat till soffan. Att han drog mig i öronen ibland det är jag säker på. Även ibland i håret. Sen satte han sig i den lilla soffan vid armstödet. La mig över knät och gav mig smisk. Om det stämmer vet jag inte riktigt. Men det är scener jag har i mitt huvud som ser ut så här. Att jag fick smisk hände inte alltid men det var ofta jag blev dragen i örat eller håret. Det är det jag kommer ihåg från min barndom.
Sen när jag flyttade hit var det inga problem. Inte till en början i alla fall. Men sen, en kväll, januari eller februari slog han mig igen. Det var runt 12 på kvällen och vi hade börjat bråka. En käfrsmäll var det. Han kom faktiskt och bad om ursäkt för det senare men när jag sa att jag inte skulle förlåta honom så enkelt var han oerhört arg. Slog mig igen och gick därifrån. Det där med en käftsmäll när han blivit för arg eller att han buttat mig eller en massa annan skit har jag säkert ett 20-tal berättelser om. Men orkar inte dra dom.
Ett minne som sitter ganska djupt inom mig och som får mig och hysa agg arenda gång var det sms jag fick där han beskriv sitt val av bestraffning. "En lätt touch för att visa vem som bestämmer". En lätt touch är ordagrant citerat. Dom orden sitter djupt ristade i mig. Orden efter det vet jag inte om dom är exakta på ett ungefär.
Har även fått vetat att slagen inte var anmälda. Utan bara min situation men även dom kommer bli det inom kort. Nu har jag tagigt steget och vi får se vilken väg det ledde mig in på...
Du är grym Annah! Glöm inte det, jag är right here, när som helst! <3
M; tack :) jag gör så gott jag kan. även om jag ibland ångrar att jag bestämde mig för och göra något åt det så är jag glad att jag kan skydda min bror för att gå igenom samma sak. men visst fan är det jobbigt. och jobbigare kommer det bli <3
jag står alltid vid din sida vad som än händer! <3 finns om det är nått.
Du gör rätt Annah, dels för din skull, men också som du sa; din bror. Det är verkligen modigt det du gör. Jag kan inte säga att jag förstår, för det kan jag inte, det är liksom inte möjligt. Jag har aldrig varit där. Men jag förstår ju att det är jobbigt. Men du klarar det. Du är stark! Och du har så himla många vänner som skulle göra gaaaalet mycket för din skull, för vi tycker så hiiiimla mycket om dig! :)<3