Let's call it love.

Jag, precis som alla andra människor, hatar att bli sårad. Men jag tror jag hatar att såra andra ännu mer. Eller jag vet. Det gör så jävla ont och såra någon. I alla fall någon som man bryr sig om. Man vet inte vad man ska göra och man vill bara att allting ska bli som förrut. Men oftast blir inte saker och ting som förut. Alla sår läker man ärren har man alltid kvar. Även om man vill glömma så är det svårt. Det finns alltid någonstans i bakhuvudet och när någonting påminner en om ett så vet man inte riktigt hur man ska kontrollera känslorna. Det är faktiskt ganska svårt att kontrollera sina känslor. Jag gråter till exempel väldigt lätt när jag blir förvirrad, när jag inte vet. Men när någon sårar mig tillexempel och jag förstår hur det ligger till gråter jag oftast inte. Jag blir lessen men jag inser att jag inte kan göra något åt det. Fast det beror ju så klart på vad det är för grej. Aa, känslor är något som jag anser att jag skulle klara mig bra utan. Tror jag.

/Annah