Onsdag 3 November 00.54

2010-11-03 @ 01:06:39
My sisters keeper.

Har nyss sett filmen My Sisters Keeper. Den var...grym. För lite mer filosfiska personer som jag så väcker filmen en hel del tankar. Som till exempel...

- Finns så undebara killar ?
- Kan man verkligen behandla sig egen dotter på det sättet ?
- Kan kärlek få en och göra precis vad som helst ?
- Varför ser alla det som en självklarhet att varenda människa ska bli gammal?

D
en sista frågan tänkte jag vidareutveckla en aning. För det är ganska intressant om man frågar mig.
Alla människor förväntar vi oss en morgondag. Vi planerar alltid vad vi ska göra i framtiden. Även grejer som vi lika gärna skulle kunna göra direkt som vi får idén sätter vi upp på schemat.

Men tänk om den där morgondagen inte kommer. Vad gör vi då? Jo då står vi där och tänker "åhfan, det vart tydligen inte som jag hade tänkt mig det där nej..."

Om det finns tillfälle till att ångra efter döden, skulle vi inte då göra det ? Ångra att vi inte levde livet till fullo. Att vi tillexempel höll tillbaka våra vildaste fantasier bara för att vi inte vågade stå på oss. Inte vågade visa att vi är en helt jävla fucking (ursäkta uttrycket) unik individ som inte är som någon annan.

Själv försöker jag så gott det går och leva ut livet. Inte gå och bekymmra mig för en massa skit. Inte sätta upp allt på ett schema. För det finns som sagt ingen oskriven regel som säger att alla människor dör gamla. Det finns ingen garanti för en morgondag.

Jag har någar mål här i livet. Som jag ska försöka uträtt så fort som möjligt.

- Åka på en volontärresa till Afrika. (Australien verkar dock också intressant)
- Skriva en bok
- Vara mig själv dag ut och dag in !
- Hjälpa andra i utsatta situationer

Som några sista ord vill jag bara säga; Lev livet och ta inte morgondagen för givet!

Kommentarer
Postat av: Mmikaelat

Den är äckligt bra. Jag grät som en...tjej.

Verkar som att vi fick ungefär samma tankar. :)

2010-11-03 @ 19:27:00
Postat av: Elin

Stora, härliga planer... Jag och en tjej i klassen har tänkt skriva vår c-uppsats (en av de sista grejerna man gör innan man är färdigutbildad på universitetet) i Afrika. Tanzania eller möjligen Gahna.. Sjukt spännande.



Personliga tror jag att mål- nåt att sträva efter- också är bra att ha, för lever man bara i nuet finns ju ingen anledning att kämpa om motgångarna kommer. Lagom är alltid bäst.. tror jag.. :)

2010-11-23 @ 19:55:18
URL: http://litenelin.bloggspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback