Vi lever i en värld som är oerhört utseendebasserad. Tanken slog mig idag när jag hörde kommentaren "hon är så jävla perfekt" om en människa som personen som uttalade detta inte ens känner. Kanske tycker inte den personen att det krävs mer än utsende för att göra en människa perfekt men för mig krävs det en jävla massa mer.

Som det är idag så är det utsidan som ger insidan en chans. Men vad är det egentligen som får en människa att hamna i kategorin vänner ? Jo, insidan. Det där skalet vi har runt oss betyder egentligen inte så mycket. Det är bara ett skal, ett skydd för själen. Men ändå så fokuserar vi så pass mycket på utsidan.

Ibland känner jag mig förjävla snygg. Det är inte ofta men det händer. I regel är jag nog en 5;a, kanske 6;a. Och det är jag nöjd med. Det är ganska perfekt. Nog med utsida för att ge insidan en chans men inte så mycket utsida så att folk letar febrilt för att hitta något med mig att stanna hos.

När jag säger att jag gillar någon så hör jag ofta kommentaren "men han är ju inget snygg". Och när jag hör det tänker jag två saker. Smaken är som baken, delad. Och "heller ful och världens underbaraste än snygg och skitstövel". Killen som ger mig fjärilar i magen är ingen 10-poängare men på insidan är han minst 110.

Utseende är inte allt.