Kär i kärleken
2014-02-24 @ 00:53:52
En gång för länge sedan fanns det en prinsessa. Hon hade allt vad man kunde tänka sig och ingen kunde tro annat än att prinsessan levde lycklig. Dock kände hon sig ensam så hon gav sig av för att hitta sin prins. En fe berättade för henne att om hon kysste en groda, blundade och verkligen vågade önska, skulle denne förvandlas till en prins. Prinsessan kysste grodan och framför henne stod hennes prins. Vad den goda fen glömde berätta var att om kyssen inte ledde till äkta kärlek skulle förtrollningen brytas och hennes vackra prins skulle förbli, inget mer, än ännu en groda.
Jag försöker intala mig själv att jag förälskade mig i kärleken. Att han bara var en del av mitt tappra försök att hitta den sista lilla söndertrasade biten av mitt hjärta. Att det var själva illusionen av kärlek som fick det att pirra till i magen och inte hans armar runt mig. Att det var ensamheten som fick mig att känna saknad och inte tomrummet han lämnade. Att det var själva kärleken jag förälskade mig i och inte honom. Att jag var redo att kasta mig ut i världen, redo att älska. Inte redo att kasta mig i hans famn. Förälskade jag mig i kärleken eller hans varma famn?
Kommentarer
Trackback