Söndag 7 November 21.52

2010-11-07 @ 22:02:37
Jag har alltid haft en dröm och jag kommit en bit på vägen.

J
ag har faktiskt kommit exakt 13 962 tecken på vägen. Min dröm har alltid varit att skriva en bok och jag har nu kommit en bit på vägen. Jag har ännu skrivit en 13 sidor och det känns grymt bra !
Jag tänker "publicera" boken på www.vulkan.se . Där kan man lägga upp boken och trycks bara om det är någon som vill köpa den.

En självbiografi var vad jag hade planerat men det blir mer en samling utav texter som handlar om mitt liv. Boken är indeled i 2 delar + introduktion och sammanfattning. (men jag planerar en tredje del)
Den första delen heter den miserabla delen. Den består utav olika sektioner som handlar om olika svåra perioder som jag varit i mitt livOch så den filosofiska delen där jag skriver om mina olika funderingar kring livet. Jag tänkte dela med mig utav introduktionen och dom inledningarna till kapitlet och jag vill mer än gärna ha kritik! :)

Introduktion:

 

Onsdag 3 november 2010

 

Jag har alltid velat skriva en bok. En brok som berör och som man kommer ihåg. Och det är precis vad jag försöker just nu med. Klockan 01.27, onsdag den 3 november 2010. Kanske lite fel tidpunkt på dygnet för och skriva en bok men av någon konstig anledning så är det på natten som jag är som mest kreativ. Jag tror faktiskt alla mina lite mer storslagna värk är producerade nattetid.

 

För tillfället sitter jag och funderar på vad denna bok ska handla om. Tanken jag hade när jag började dansa med fingrarna över tangenterna var och skriva en självbiografi. Jag vill visa för världen att även om man råkar ut för en massa skit så kan man leva livet med ett leende på läpparna! För ja, jag vart med om en hel del skit rätt ut sagt.

Så här i efterhand klagar jag faktiskt inte. Varje gång jag tagigt mig upp ur någon utav dom där svackorna så har jag blivit en mycket starkare person. Idag har jag ett psyke som är starkare än dom flesta 15-åringars skulle jag tro. Det som inte dödar dig gör dig starkare - är det inte så dom säger?

 

Eller… åt helvete med självbiografier! Början går alltid bra men efter ca 2,34 sidor (eller något i den stilen) så inser man att man inte har så mycket kvar av sin livshistoria och det blir aldrig någon bok. Bara ytterligare ett meningslöst dokument i samlingen. Så därför tänker jag göra detta till en samling utav texter. Jag kommer ta texter ifrån min blogg, rota runt bland alla miljoner dokument som gömmer sig på hårddisken och kanske till och med dela med mig av något smaskigt dagboksinlägg! Sen kommer jag självklart även skriva ner alla tanker som far runt i mitt överbelastade tonårshuvud.

 

02.11. Efter 44 minuters intensivt skrivande och kanske möjligtvis lite livsviktig chattande har jag alltså inte kommit längre än så här. Men att omvandla mina känslor till ord är underbart så det faktum att jag har ett flertal timmar av skrivande framför mig innan jag har något att leverera känns bara jävligt härligt! 

Inledning till den miserabla delen:

Den här delen kallar jag för den miserabla delen. Ironiskt nog valde jag att skriva den först. Inte speciellt chockerande med tanke på att vi människor alltid har haft lättast för att klaga. Att se det goda i saker och ting har alltid varit mer utav en utmaning.

Här kommer jag dela med mig utav den miserabla delen utav min historia. Det kommer finnas olika sektioner i kapitlet som var och en bygger på en speciell period i mitt liv. Dock enbart tragiska perioder.

 

Jag kommer dela med mig utav mina mörkaste hemligheter och mina innersta tankar. Jag kommer gräva så djupt ner i minnet jag bara kan för att få ut alla smaskiga detaljer jag har och ge. Så kära läsare, du kan nu kasta dig in i detta kapitel.

Inledning till den filosofiska delen:

Nu har vi kommit till den filosofiska delen. Det här kapitlet kommer bli en samling utav texter som handlar om mina funderingar kring livet. Texterna kommer inte ha någon form utav sammanhang utan alla kommer vara fristående. Hoppas det inte blir allt för förvirrande.

 

Frågan varför är en fråga som jag ständigt ställer mig själv vilket leder till ett x antal djupa diskussioner med mig själv dagligen. Och här har jag skrivit ner några utav dom. Så återigen kära läsare, du kan nu kasta dig in i detta kapitel.


Söndag 7 November 20.33

2010-11-07 @ 20:33:50
Mhm.

Menyn ser lite konstig ut men lovar att fixa det inom kort !

Söndag 7 November 18.32

2010-11-07 @ 18:34:08
Helvete.

När man kommer på det undermedvetna och ser det med klara ögon kan det inte längre skydda en. Då står det undermedvetnas armé där blottade med händerna i luften och revolverna på marken. Helvete.

Söndag 7 Novembver 18.18

2010-11-07 @ 18:28:08
Fångad.

N
är jag slutade vara överlevaren vart allt grymt jobbigt. Varje dag blir jobbigare och jobbigare.

Just nu känner jag mig fångad i mitt eget hem. Jag vill helst av allt bara bort härifrån. Men om jag sticker härifrån vet jag inte om jag kan komma tillbaka. Mamma vill att jag ska flytta till henne men jag klarar inte av att förlora allt jag har. Inte i en situation som den här. Mitt liv är här och inte i Torsby.

Jag vet fortfarende inte om nyckeln kommer passa i låset imorgon när jag kommer "hem". Han sa trots allt att han skulle byta lås. Han ville inte ha mig kvar.

Folk ställer hela tiden frågan "hur ska vi lösa det här?". Men jag har inga svar. Om jag fick bestämma skulle jag vilja bo i en egen lägenhet eller något här i sysslebäck. Det är trots allt bara ett halvår kvar tills jag ska flytta till karlstad och bo där alldeles ensam. Så varför skulle jag inte klara och bo ensam nu ?

Jag vet att socialen aldrig skulle tillåta det. Att dom skulle vilja att jag skulle bo hos kompisar. Men ett halvår där jag bor hos någon utav mina kompisar funkar inte. Jag kan inte förklara det men det gör helt enkelt inte det.

Och jag kan säga att jag inte tror på den jävla socialen för fem öre. Anmälningar har kommit förut och inte en jävel har hört av sig. Nu på, 2 veckor ? Eller var den nu än är. Så har jag inte heller hört något. Visst det är inte lång tid. Och mitt fall är antagligen inte viktigt nog för att bli högt prioriterat. Men va fan. Jag är på väg ner och kommer inte ta mig upp. Jag behöver för fan hjälp!

Lördag 6 November 17.11

2010-11-06 @ 17:15:56
Som alltid.

Som alltid när jag får lite läsare till bloggen så går jag in i någon inte-blogga perdiod. Så nu har jag gått ifrån 33 härliga läsare til 17 ! Men jag bryr mig inte ... SNÄLLA KOM TILLBAKA ?!

I varje fall så har jag nyss vaknat :) Var på "Halloween-natta" inatt och spenderade natten i en soffa på fritidsgården. Och inte helt oväntat så har ju problem med att sova. Jag klarar allvarligt talat inte av och se skräckfilm.

Jag borde verkligen lägga i en tvättmaskin eller två... men surprise! Jag orkar inte. Jag måste nog vara sveriges lataste människa. Träna på prov och göra läxer i allmänhet borde jag också göra. Men jag skulle nog tro att jag är för lat för det också. Så det blir några timmar framför tvn.

Onsdag 3 November 22.59

2010-11-03 @ 23:03:49

Lite utav en smärre chock.

Jag måste allvarligt talat sluta sova middag. Klockan är 11 och john blund är flera mil bort! Vilket kommer resultera i att jag blir vaken hela natten och kommer inte ens gå upp ur sängen under pistolhot.

Jag är även grymt skrivsugen. Vilket ni kanske listat ut med tanke på min överdrivna uppdatering. Och helvete vilken avancerad svenska jag annvänder ?! Är det någon som fattar vad jag snackar om eller ?


Onsdag 3 November 22.10

2010-11-03 @ 22:19:59
Berg blir till hög.

Börjar på och ta mig igenom läxberget någorlunda nu. Men det faktum att vi har teknik prov på fredag gör mig aningen... nervös. Jag fattar ju fan inte ens vad vi ska läsa på och jag tror jag vart på en lektion?!


Franskan är egentligen det enda som jag är helt klar med då men. Så back to studies !

Onsdag 3 November 16.30

2010-11-03 @ 16:34:38
Världsrekord i trötthet.

Precis som alla andra dagar, hamnade jag i sängen med datorn i knät när jag kom hem. Och precis som alla andra dagar så har jag en jävla massa läxer och prov. Om jag ska göra något åt det visar sig inom en snar framtid.
Jag funderade på och dra till gården men den idén verkar inte lika bra längre. Orkar knappt hålla ögonen öppna och ett läxberg likvärdigt kebenekajse (stavning?) väntar mig.
Åh herregud...!

Onsdag 3 November 12.17

2010-11-03 @ 12:20:30
Detta planerar jag att införskaffa...





ja egentligen är det en hel del till men hinner inte inte ladda upp fler bilder...


Onsdag 3 November 12.04

2010-11-03 @ 12:05:32
Words.

Jag kom och tänka på att jag skriver gansak så långa inlägg för det mesta. Tykcer ni att det är bara allmänt jobbigt eller finns det en chans att ni tycker det är intressant ?:)

Onsdag 3 November 11.52

2010-11-03 @ 11:56:01

Blogg och franska kanske inte har något direkt samband men ändå.

Sitter i datasalen och har franska är en ganska uttjatad öppningsfras men jag kommer inte på något bättre. Det är ju trots allt det jag gör. Och ja, jag vet att man inte ska blogga då men jag är klar med allt som vi ska göra och eftersom att Annika är ledig så blir det bloggen. Egna initiativ är inte min grej...


Onsdag 3 November 00.54

2010-11-03 @ 01:06:39
My sisters keeper.

Har nyss sett filmen My Sisters Keeper. Den var...grym. För lite mer filosfiska personer som jag så väcker filmen en hel del tankar. Som till exempel...

- Finns så undebara killar ?
- Kan man verkligen behandla sig egen dotter på det sättet ?
- Kan kärlek få en och göra precis vad som helst ?
- Varför ser alla det som en självklarhet att varenda människa ska bli gammal?

D
en sista frågan tänkte jag vidareutveckla en aning. För det är ganska intressant om man frågar mig.
Alla människor förväntar vi oss en morgondag. Vi planerar alltid vad vi ska göra i framtiden. Även grejer som vi lika gärna skulle kunna göra direkt som vi får idén sätter vi upp på schemat.

Men tänk om den där morgondagen inte kommer. Vad gör vi då? Jo då står vi där och tänker "åhfan, det vart tydligen inte som jag hade tänkt mig det där nej..."

Om det finns tillfälle till att ångra efter döden, skulle vi inte då göra det ? Ångra att vi inte levde livet till fullo. Att vi tillexempel höll tillbaka våra vildaste fantasier bara för att vi inte vågade stå på oss. Inte vågade visa att vi är en helt jävla fucking (ursäkta uttrycket) unik individ som inte är som någon annan.

Själv försöker jag så gott det går och leva ut livet. Inte gå och bekymmra mig för en massa skit. Inte sätta upp allt på ett schema. För det finns som sagt ingen oskriven regel som säger att alla människor dör gamla. Det finns ingen garanti för en morgondag.

Jag har någar mål här i livet. Som jag ska försöka uträtt så fort som möjligt.

- Åka på en volontärresa till Afrika. (Australien verkar dock också intressant)
- Skriva en bok
- Vara mig själv dag ut och dag in !
- Hjälpa andra i utsatta situationer

Som några sista ord vill jag bara säga; Lev livet och ta inte morgondagen för givet!

Måndag 1 November 17.31

2010-11-01 @ 17:32:48
Kokt korv.

Nu sitter ida och är jobbig och vill ha kokt orv. Att hon vill ha kokt korv är ju i sig inte så jobbigt men nu är det så att vi eller ja, jag åt korv förut men då dög det inte . Men nu, nu tjatas det !
Tack och hej, konsum nästa !