Nattmacka ?
Hemmafrun som talar
Imorgon börjar skolan vilket innebär att jag borde lägga mig tidigt men något säger mig att jag inte kommer att lyckas med det. Har inte riktigt fått in den rätta dygnsrytmen än. I sjävla verket har inte ens försökt att få in den.
Skulle behöva ta mig en promenad dels för att ta reda på hur lång tid det tar att gå till skolan men mest för att se till att jag faktiskt hittar dit. Med tanke på att jag gick vilse på vägen hem ifrån mataffären igår så borde jag inte ha allt för höga förväntningar...
Att klockan är 2 på natten verkar inte vara till någon hjälp då jag ropar efter John Blund.
Lyssnar till grannes förbannade baslåda som dunkat i ca ett dygn nu. Konstigt nog får det mig att känna en viss trgghet detta dunkande som jag beklagat mig så över. Känns bra att veta att jag inte är den enda som sitter vaken denna Lördag natt i detta jäkla Säffle.
Funderar på att nörda 2 1/2 men i väntan på morgonljuset. Känner mig inte trygg i mörkret, det får mig att vilja sova med lampan tänd. Jag oroar mig alldeles för mycket. Måste finna tryggheten snart innan jag blir galen.
Nattliga inlägg, en klassliker då jag är inblandad.
Befinner mig milvis ifrån säkerheten och smakar försiktigt på ensamheten. Försöker finna något att känna igen mig i utan framgång. Att ägna dagarna åt att göra ingenting lämnar för mycket tid över till att tänka. Tror bestämt sagt att det börjat spöka inne på hjärnkontoret.
Ett utav spökena har jag bestämt mig för att döpa till The good guy, Mr G. Det är han som får mig att tro att jag faktiskt inte alls är rädd för att bli kär. Att mitt hjärta bankar alldeles utmärkt i takt med hans. Att det snart är dax för mig att möta min prins så att författaren av min livshistoria kan påbörja det lyckliga slutet.
Sen har vi The quy with the sense, Mr M. Spöket som säger åt mig att sluta tråna efter något jag aldrig kommer att få. Att jag måste sluta upp med mitt fåniga dagdrömmande. Att jag egentligen inte är kär i Honom utan bara någon twistad version som existerar i min skalle. Att jag har gått och blivit kär i själva kärleken.
Sammanfattning av mina hjärnspöken: Mr G är min aningen förvridna version av en verklig person. En version av honom som säger det jag trånar så febrilt efter att få höra Honom säga. Mr M är mitt förnuft som försöker säga åt mig att sluta upp med dumheterna och leva i den verkligen världen. Så med andra ord... Mr G = The Dream, Mr M = The Truth.
Tänk om dessa vackra uttryck om kärlek som gör det enklare att se ljuset under våra stunder av psykiska svackor ändå inte bara var framtagna av livets optimister för att kunna krossas som en kackerlacka under ett par kilklackar av oss pessimister.
Klockan 3 på morgonen
Nå, vad har jag gjort på senaste tiden ?
Jag har försökt att få fjärilarna i magen att vakna till liv men kärleken verkar ha skrämt dom till döds. Jag har förlorat en utav de få människor jag låtit mig älska. Jag har sett en av de vackraste änglar bege sig tillbaka till himmelen. Jag har gråtit mina sista tårar och bestämt mig för att sätta mig på lyckans tåg som leder långt bort ifrån det som varit. Jag har kastat mig ut i det okända för att flytta långt bort ifrån tryggheten till en plats där jag kan börja om ifrån början.
Det var mina senaste månader i korta drag.
Här kommer den långa historien
En förlorad vän
Det finns en människa som jag förut klassade som en utav mina bästa vänner. En människa som jag just i detta ögonblick fällde mina första tårar för. Som antagligen aldrig kommer att förlåta mig men som jag förstår. Jag kommer nog aldrig att förlåta mig själv heller.
Jag vet att alkoholen inte är någon ursäkt men jag kan inte heller förneka att den var delaktig. Jag lät den komma och kidnappa det lilla förnuft jag har och hålla det som gisslan för en kväll. Jag gjorde något som jag aldrig borde ha gjort. Som jag kommer få ångra för resten utav mitt liv.
Jag kommer alltid att vänta på dig för att komma tillbaka även om jag vet att du inte kommer att göra det. Jag kommer alltid vara glad över de stunder vi haft och kommer aldrig sluta glädjas åt att jag fick ha dig i mitt liv dessa år.
Förlåt.
En ängel tillbaka i himmelen
Att jag skulle känna en sådan sorg när du gav dig av hade jag aldrig trott. Att jag knappt pratat med dig på över 3 år trodde jag skulle underlätta men när jag satt där i kyrkan och insåg att det var du som låg där i kistan kändes det som om att det var igår jag i dinna armar och du viskade att du älskade mig. Tårarna jag fällt är oändliga. Alla ord jag hade sparat till dig får jag nu bära med mig tills vi möts i himmelen.
En resa för mycket
Bekräftelsen förvandlade mig ifrån en överlevare till ett offer. Jag gick från att vara stark till sårbar. Det som fick mig att stå på benen var hoppet. Ett hopp som krossades som en fluga emot vindrutan. Jag gick igenom allt detta förgäves för att återvända till en livssituation som om möjligt bara var ännu sämre.
Och med detta vill jag säga att jag tamejfan borde ta in på psyke.